Italiens järnvägar: Pendolino och de tre pilarna

Innehåll

Om järnvägen i Italien
Trenitalias tågkategorier
Trenitalias höghastighetståg
Trenitalias vanliga tågvagnar

Om järnvägen i Italien

”Italienska järnvägar” gav förr ett intryck av smutsiga tåg, ständiga förseningar och dålig service, men de har förbättrats snabbt under de senaste åren.

De italienska statsjärnvägarna privatiserades helt i 2001 genom att infrastrukturförvaltningen skildes från tågdriften. Infrastrukturförvaltningen övertogs av Rete Ferroviaria Italiana (nedan RFI), medan tågdriften övertogs av Trenitalia. Det betyder dock inte att de italienska statsjärnvägarna upphörde som bolag; de finns fortfarande kvar som holdingbolag för RFI och Trenitalia.

För vanliga resenärer som inte är järnvägsentusiaster räcker det att tänka på det som att bolaget blev Trenitalia efter privatiseringen. Det kan dock vara värt att känna till att symbolen ”FS” kommer från förkortningen för de italienska statsjärnvägarna, ”Ferrovie dello Stato”.

Även på denna webbplats sätter vi ”Italienska statsjärnvägarna” framför fordonstypen när vi presenterar Trenitalias järnvägsfordon.

Om Italo

Denna höghastighetsjärnväg, som öppnade 2012, kännetecknas av sina djupröda tåg i en nyans som påminner om rödvin. Den trafikerar främst lönsamma sträckor som Milano–Rom och Venedig–Rom och konkurrerar direkt med Trenitalias Frecciarossa. Det är inte så konstigt, eftersom den delar de RFI-förvaltade spåren med Trenitalia. Något som vore otänkbart i Japan händer alltså i verkligheten.

Det kan inte förklaras enbart med en enkel ”åtskillnad mellan infrastruktur och trafik”. Den så kallade ”lagen om öppet tillträde”, som infördes för att liberalisera järnvägstrafiken i hela Europa, gjorde det möjligt för Italo att etablera sig på marknaden.

Även om infrastruktur och tågdrift har separerats tillhör RFI fortfarande samma koncern som Trenitalia och såg absolut inte positivt på Italos inträde på marknaden. RFI försenade därför trafikstarten genom att upprepade gånger påpeka brister i Italos förfaranden och ägnade sig till och med åt öppen obstruktion genom att till en början endast tillåta terminaler vid stationer i förorterna. (I dag använder Italo samma terminalstationer som Trenitalia)

Italos inträde på marknaden har sannolikt också bidragit i hög grad till att förbättra Trenitalias tågtjänster.

Trenitalias tågkategorier

Bland Trenitalias 3 främsta tågkategorier i högre klass finns Frecciarossa, Frecciargento och Frecciabianca. På italienska betyder namnen ”röd pil”, ”silverpil” respektive ”vit pil”. De är Trenitalias ”tre pilar”. (Med färgerna i den italienska flaggan kunde de också ha varit ”röd”, ”vit” och ”grön”, men kanske har ”röd”, ”silver” och ”vit” någon kulturell betydelse.)

Den högsta hastigheten i reguljär trafik är 300 km/h för Frecciarossa, 250 km/h för Frecciargento och 200 km/h för Frecciabianca, med jämna skillnader på 50 km/h. På samma sträcka ökar biljettpriset också i takt med den högsta hastigheten i trafik, så ju kortare restiden är, desto högre är priset.

Men eftersom Frecciarossa, Frecciargento och Frecciabianca i princip trafikerar olika linjer, med undantag för vissa sträckor, går de inte att direkt jämföra med Nozomi, Hikari och Kodama på Tokaido Shinkansen.

Trenitalia använder ”Frecce” som samlingsnamn för Frecciarossa, Frecciargento och Frecciabianca.

Under ”Frecce（Frecce）” finns snabbtåget ”InterCity（InterCity）”, och nattversionen heter ”InterCity Notte（InterCity Notte）”.

Som vanligt tåg med stopp vid alla stationer finns ”Regionale”, och till samma pris finns den snabbare så kallade snabbtågstjänsten ”Regionale Veloce”.

Namn	Betydelse och kännetecken
Frecciarossa	Röd pil (högsta trafikhastighet 300 km/h)
Frecciargento	Silverpil (högsta trafikhastighet 250 km/h)
Frecciabianca	Vit pil (högsta trafikhastighet 200 km/h)
InterCity	Expresståg (dagtåg)
InterCity Notte	Expresståg (nattåg)
Regionale	Vanligt tåg (stannar vid alla stationer)
Regionale Veloce	Vanligt tåg (snabbt)

Det finns även internationella tågtyper som ”EuroCity” och nattåget ”EuroNight”.

Trenitalias höghastighetståg

Italienska statsjärnvägarna ETR450（FS Class ETR 450）

Det var det första serietillverkade Pendolino-tåget. ”Pendolino” betecknar ett tåg med lutande vagnskorg, utvecklat i Italien, och tekniken var oumbärlig för de italienska järnvägarna som slingrar sig genom bergstrakter. Historien om höghastighetståg i Italien är Pendolinos historia.

Det sattes i kommersiell trafik 1988 och togs ur trafik 2015.

Med sin charmiga form och historiska betydelse har den något gemensamt med Japans Shinkansen i 0-serien. (0-serien började trafikeras 1964, så perioderna då de var i aktiv tjänst skiljer sig avsevärt.)

Italienska statsjärnvägarnas ETR460-serie (FS Class ETR 460)

Detta är 2. generationen av Pendolino. Trots att det är ett äldre tågsätt används det fortfarande i trafik som Frecciabianca (”Vita pilen”).

Efter ETR450-typen utvecklades och tillverkades den av Fiats järnvägsdivision (Fiat Ferroviaria).

Italienska statsjärnvägarnas elmotorvagnståg ETR600 (FS Class ETR 600)

Det här är Pendolinos 3. generation. Den går i trafik som ”Frecciarossa (den röda pilen)”. (Målningen på bilden är inte ”Frecciarossa”.)

Pendolino skulle ha varit en symbol för italiensk järnvägsteknik och landets kronjuvel, men Fiats järnvägsdivision köptes dessvärre upp av franska Alstom, vilket innebar att modellen ETR600 utvecklades under Alstoms namn.

Ironiskt nog blev ETR600-typen (Alstom Nuovo Pendolino) en global succé och spred sig till marknader i Kina, Spanien, Schweiz, Polen och andra länder.

De italienska statsjärnvägarnas littera E414 (FS Class E.414)

En ny höghastighetslinje kallad Direttissima byggdes, och på vissa sträckor behövdes inte längre någon lutning av vagnskorgen. ETR500-typen utvecklades för ytterligare högre hastighet som ett ”höghastighetsjärnvägsfordon som inte är ett Pendolino”. Det är ett fordon med koncentrerad drivning.

Den E414-modellen är den 1:e generationen av ETR500-modellen, som bytte namn för att skiljas från den 2:e generationen. Den används som tåg i ”Frecciabianca” (Vita pilen). (Lackeringen på bilden är inte ”Frecciabianca”.)

Italienska statsjärnvägarnas ETR500-serie (FS Class ETR 500)

Det är ETR500-typens 2:e generation.

Det trafikeras under namnet ”Frecciarossa” (Röda pilen).

Här står ETR500- och ETR1000-typerna bredvid varandra.

Italienska statsjärnvägarna, ETR1000-klassen (FS Class ETR 1000)

Tillsammans med ETR500-serien trafikeras den under namnet ”Frecciarossa” (Röda pilen). Den högsta hastigheten i reguljär trafik är 300 km/h, medan den konstruktionsmässiga topphastigheten når 400 km/h.

Det tillverkas av Hitachi Rail Italy, ett dotterbolag till Hitachi. Liksom Shinkansen har tåget distribuerad drivning.

Den kallades tidigare även modellen ETR400 (ETR 400), men nu verkar beteckningen modellen ETR1000 (ETR 1000) användas konsekvent, även på Hitachi Rail Italys officiella webbplats.
Den kallas ibland även ”Frecciarossa 1000”.

Den imponerande formen tillsammans med målningen får den att likna en ”jättelik larv”. När kopplingsskyddet öppnas och stängs ser det ut som om den borrar ett hål rakt in i plattformen.

Strålkastarna med flera linser ser snygga ut, även om de också kan påminna lite om insektsögon.