Höjdpunkter på Kyotos järnvägsmuseum
Kyotos järnvägsmuseum ligger i Umekoji-parken i Kyoto och är ett av Japans största järnvägsmuseer. Museet öppnade 2016 efter att Umekoji ångloksmuseum hade byggts ut och renoverats och vissa järnvägsfordon hade flyttats dit från Trafikvetenskapliga museet, som stängde 2014.
Umekoji-lokstallet, världens äldsta bevarade lokstall i armerad betong, samt 233-loket, Japans första massproducerade ånglok, är utsedda till viktiga kulturegendomar i Japan.
Dessutom visas många värdefulla fordon, bland annat de första vagnarna i Shinkansen-tågsättet av serie 0 och JNR-ångloket av klass 7100, ”Yoshitsune”.
Varje dag kör SL Steam, där ett ånglok drar personvagnar. Längs Umekoji-parken kan du njuta av en tur på cirka 1 kilometer tur och retur.
Lokstallarna i Umekōji
Umekoji lokstall är det äldsta bevarade lokstallet i armerad betong och det största bevarade solfjäderformiga lokstallet sett till antalet uppställningsspår. Det är utsett till en viktig kulturegendom i Japan.
Sett till antalet spår är det tidigare solfjäderformade lokstallet i Tsuyama vid Tsuyama Manabi järnvägsmuseum för övrigt det 2 största bevarade lokstallet av denna typ.
Läs artikeln nedan för information om sevärdheter i Tsuyama, däribland det tidigare solfjäderformade lokstallet i Tsuyama.
Japanska statsjärnvägarnas ånglok 1070 (1080)
JNR:s ånglok av typ 1070 byggdes mellan 1925 (Taishō 14) och 1928 (Shōwa 3) genom att lok av typerna 6200 och 6270 byggdes om till tanklok. Typ 6200 var ett tenderånglok tillverkat av brittiska Neilson, medan typ 6270 tillverkades av brittiska Dübs. Hjulställningen ändrades också från 2B till 2B1 genom att 1 löpaxel lades till.
Japanska statsjärnvägarnas ånglok typ B20, lok 10
JNR-ångloket i B20-klassen är ett litet tanklok som tillverkades från 1944 till 1947. Det användes som växellok för att flytta järnvägsfordon inom stationsområden och lokstallar. År 2002 restaurerades det för drift till minne av 30-årsdagen av Umekoji ångloksmuseums öppnande och är fortfarande i tjänst som växellok.
JNR-ånglok klass C51, nummer 239
JNR-ångloket av klass C51 är ett stort tenderånglok, tillverkat från 1919 till 1928. Lok 239 användes som särskilt lok för det kejserliga tåget med kejsaren ombord.
JNR-ånglok i C53-serien, lok nr 45
JNR-ångloket i C53-serien är ett tenderlok för passagerartåg som tillverkades i Japan efter analys av C52-serien från American Locomotive Company (Alco). C52-serien var JNR:s sista utlandsbyggda ånglok, och endast 1926 lokomotiv importerades under 6. Inga lokomotiv av C52-serien finns bevarade; C53-serien förmedlar deras arv.
JNR-ånglok i C55-serien, lokomotiv 1
JNR:s ånglok av klass C55 är ett tenderlok för persontåg som tillverkades från 1935 till 1937. Det lanserades under samma period som den internationella vågen av strömlinjeformade ånglok, däribland brittiska Mallard; inom klass C55 fick loken från 20 till 40, sammanlagt 21 exemplar, en strömlinjeformad kåpa. Detta exemplar är lok 1, klassens först tillverkade enhet.
JNR-ånglok av typen 56 160 ”SL Steam”
De små och lätta tenderångloken i Japanese National Railways C 56-serie tillverkades från 1935 till 1939. Eftersom de trafikerade höglandsområden som Koumi-linjen fick de smeknamnet Pony (höglandets ponny). Detta exemplar är lok nummer 160, det sista i serien.
SL Steam Train är en populär attraktion där ett äkta, körbart ånglok drar personvagnar. Längs Umekoji-parken kan man njuta av en tur- och returresa på cirka 1 kilometer.
Efter dagens sista tur med ångtåget SL Steam kan du se loket vändas på vändskivan och därefter köras in i Umekoji lokstall.
JNR-ånglok i C57-serien, nummer 1
JNR:s C 57-typ ånglok tillverkades från 1937 till 1947. På grund av sitt eleganta utseende kallas det den ädla damen. Detta är lok 1, det första loket i serien. Det används även som SL Yamaguchi.
Det syns något som liknar en underhållsanteckning.
JNR ånglok klass C58 nr 1
JNR-ångloket av klass C58 tillverkades från 1938 till 1947 som ett tenderånglok för både person- och godstrafik. Den högsta driftshastigheten är 85 kilometer i timmen, nära klass 8620 (95 kilometer i timmen), och dragkraften (cylinderdragkraften) är 12,570 kilogram, nära klass 9600 (13,702 kilogram). Detta är lok nummer 1, det första exemplaret i serien.
Ånglok från Japans statliga järnvägar C59, lok 164
Ångloket av C 59-klass från Japans statsjärnvägar är ett tenderånglok för persontåg på huvudlinjerna, tillverkat från 1941 till 1947. Det konstruerades som efterföljare till C 53-klassen för att dra persontåg på Tokaido- och Sanyōlinjerna. Medan C 53-klassen var komplicerad vad gäller konstruktion och underhåll på grund av 3 cylindrar, använde C 59-klassen 2 cylindrar och förbättrade underhållet.
Japanska statsjärnvägarnas ånglok i 7100-serien, lok 1 ”Yoshitsune”
JNR:s ånglok typ 7100 är ett tenderlok som tillverkades av H. K. Porter i USA från 1880 till 1889. Detta är lok nummer 1, känt under namnet Yoshitsune. Kofångaren framtill och den karakteristiska skorstenen, en så kallad diamond stack, är typiska drag hos ånglok från vilda västerns tid. Loket infördes när den statliga Horonai-järnvägen, Hokkaidos första järnväg, öppnades.
Av typen 7100 tillverkades 8 lok, men endast 3 finns kvar, däribland lok 1, ”Yoshitsune”. 1 av dem är lok 2, ”Benkei”, som visas på Järnvägsmuseet i Saitama, och det återstående 1 är lok 6, ”Shizuka”, som visas på Otarus allmänna museum.
Se artikeln nedan för information om järnvägsmuseets utställningar, till exempel Benkei-go och sovvagnen.
JNR-ånglok i C11-serien, lokomotiv 64
JNR-ångloket av klass C11 är ett litet tankånglok för passagerartrafik, tillverkat från 1932 till 1947. Det sattes in på linjer med strikta begränsningar av axeltrycket. Axeltryck betyder den övre gränsen för den vikt som kan belasta 1 axlar.
JNR ånglok littera C61 nr 2
JNR-ångloket av klass C61 är ett tenderånglok för tågtrafik, tillverkat från 1947 till 1949. Efter andra världskriget minskade efterfrågan på godstransporter, och godslok som klasserna D51 och D52 blev överflödiga. Klass C61 tillverkades genom att återanvända pannor från klass D51.
JNR-ånglok i C62-klassen, nummer 1
Ångloket av JNR:s C 62-klass är ett tenderånglok som tillverkades från 1948 till 1949. Medan C 61-klassen återanvände pannan från D 51-klassen, användes pannan från D 52-klassen i C 62-klassen. Detta är lok nummer 1, det första exemplaret i serien.
C62-serien är känd som ångloket i Leiji Matsumotos Galaxy Express 999. I originalmangan och biofilmen bär det nummerskylten ”C62 48”, medan det i tv-animeversionen har ”C62 50”. Tillverkningen av C62-serien avslutades med lok nummer 49 (C62 49), så ”C62 50” är ett fiktivt nummer.
JNR-ånglok av klass C63, lok 1 (modell)
Ångloket av C-typ från Japans statsjärnvägar63 är ett legendariskt ånglok som endast ritades och aldrig tillverkades. Det utformades i 1956 som ett tenderlok för både person- och godstrafik, men planen lades ned när övergången till elektrifiering och diesel pågick, och loket blev aldrig verklighet. Kyotos järnvägsmuseum visar en modell av ångloket av C-typ från Japans statsjärnvägar63, lok1.
Ånglok från Japanese National Railways, 9600-klassen (9633)
JNR:s ånglok typ 9600 är Japans första massproducerade ånglok för godstrafik, utvecklat under Taishō-perioden av Järnvägsstyrelsen, föregångaren till de japanska statsjärnvägarna. Typen har smeknamn som Kyūroku och Yamaoyaji. Den lade grunden till Japans godstågslok, bland annat den senare typen D51.
JNR ånglok klass D50, lok nr 140
JNR:s ånglok av klass D50 är ett tenderlok för godstrafik som tillverkades från 1923 till 1931. Det introducerades som efterföljaren till klass 9600 och tjänstgjorde som ett starkare godslok för huvudlinjer. När typen introducerades hette den klass 9900, men efter revideringen av klassificeringsbestämmelserna 1928 bytte den namn till klass D50.
JNR ånglok littera D51 nr 1
JNR-ångloket 51 tillverkades från 1935 till 1945 som ett ånglok med tender. Det är välkänt under smeknamnet Degoichi och kan sägas vara en symbol för ånglok i Japan. 1184 lok tillverkades, och detta är det minnesvärda loket med nummer 1. ”D 51” anger 4 drivaxlar, medan ”C 62” anger 3 drivaxlar.
Japanska statsjärnvägarnas ånglok av klass D52, nummer 468
JNR:s ånglok av klass D52 är tenderlok för godstrafik som tillverkades från 1943 till 1946. De har större dragkraft än klass D51 och är Japans största ånglok för godstrafik. De infördes för att möta den ökade efterfrågan på transporter under andra världskriget.
Eltåg i Shinkansen 0-serien
Strax efter entréhallen möts besökarna av det första Shinkansen-tåget i 0-serien. Shinkansen-serien 0 blev först i världen med kommersiell trafik i över 200 kilometer i timmen. Den skapades inför de olympiska spelen i Tokyo i 1964 och förband Tokyo med Shin-Osaka på omkring 4 timmar.
JNR-ånglok i 230-klassen
JNR-ångloket av typen 230 tillverkades i 41 exemplar från 1902 (Meiji 35) till 1909 (Meiji 42). Det var Japans första massproducerade ånglok och är utsett till en viktig kulturegendom.
Från vänster: ett elektriskt shinkansen-tåg i 500-serien (vagn 521 i 1-serien), ett elektriskt tåg från de japanska statsjärnvägarna i 583-serien (vagn 581 i 35-serien), ”Gekko”, och ett elektriskt tåg från de japanska statsjärnvägarna i 485-serien (vagn 489 i 1-serien), ”Raicho”.
Shinkansen-tåg i 500-serien
Shinkansen-tåget i 500-serien är ett höghastighetståg som togs i kommersiell trafik från och med 1997, med fokus på hög hastighet. Det uppnådde världens då högsta hastighet i kommersiell trafik, över 300 kilometer i timmen.
500-serien är det enda Shinkansen-tåg som JR West har utvecklat helt på egen hand. På Kyoto järnvägsmuseum, JR Wests järnvägsmuseum, kan det ses som en symbolisk företeelse.
Ånglok av Japanska statsjärnvägarnas 1800-klass
JNR:s ånglok av klass 1800 (klass 1801) är små tanklok som togs i bruk tidigt under Meiji-perioden för den branta sträckan mellan Kyoto och Otsu över Osaka-passet. De importerades från det brittiska företaget Kitson 1881.
Shinkansen-tåg i 100N-serien
Shinkansen-tåget i serien 100 introducerades 1985 som efterföljare till Shinkansen-tåget i serien 0 för Tokaido- och Sanyo-linjerna. Det utvecklades för högre hastighet och förbättrad service och användes främst på Hikari- och Kodama-turerna.
Den högsta hastigheten för 100-serien är 220 kilometer i timmen, och 100N-serien (V-sammansättningen), som introducerades i 1989, möjliggjorde trafik i 230 kilometer i timmen på Sanyō-shinkansen. 100N-serien var en förbättrad modell som nyutvecklats av JR West, med ett lyxigt tågsätt bestående av 2 dubbeldäckarvagnar och 4 vagnar, och blev populär under namnet ”Grand Hikari”.
Ellok från Japanese National Railways, EF58-klassen
JNR:s ellok typ EF58 är ett passagerarlok som blev en symbol för de japanska statsjärnvägarna efter kriget. År 1958 sattes JNR:s personvagnar i 20-serien in på nattåget Asakaze. Tack vare de blå vagnskorgarna blev de kända som Blue Trains. Typ EF58 blev loket för den första generationens Blue Train.
Restaurangvagnen (typ Nashi 20) från JNR:s personvagnar i 20-serien används som kafé på Kyoto Railway Museum. En senare sov- och konduktörsvagn i 2-serien (typ Nahane-fu 22) visas dessutom på Railway Museum i Saitama.
Se artikeln nedan för information om järnvägsmuseets utställningar, till exempel Benkei-go och sovvagnen.
JNR EF 66-typ ellok
JNR:s ellok typ EF66 är ett likströmslok som utvecklades för snabba godståg. Från 1985 användes typen också för att dra nattågen Hayabusa och Fuji. Typ EF66 är ett av de lok som symboliserar den senare generationens Blue Train.
Elektriskt lok av JNR:s EF 81-klass
Elloket EF81 kunde köras med både växelström och likström. Det kunde trafikera omfattande elektrifierade sträckor och var i tjänst i många regioner, bland annat Tohoku, Hokuriku och Kyushu. Det är också känt som loket som drog nattåget Twilight Express mellan Osaka och Sapporo, som började trafikera år 1989.
Locomotion No. 1 (modell)
Locomotion No. 1 var världens första ånglok som drog ett persontåg. Det konstruerades av far och son George Stephenson och Robert Stephenson och byggdes år 1825. Loket användes på Stockton and Darlington Railway. Originalet visas på järnvägsmuseet i Shildon, där järnvägens verkstad låg.
Rocket (modell)
Rocket (Stephenson's Rocket) är en av de tekniska milstolparna från ånglokets tidiga historia. Loket använde flera banbrytande tekniker, bland annat en rökrörspanna som effektivt alstrade ånga med hjälp av många tunna rör och ett blästerrör som använde avloppsångan för att förstärka elden. Det konstruerades av Robert Stephenson och byggdes 1829.
En replika av Rocket visas på National Railway Museum i York, medan originalet visas på järnvägsmuseet Locomotion i Shildon.
Se artikeln nedan för information om utställningarna på Storbritanniens National Railway Museum, bland annat Rocket.
Utsiktsterrass
Från den utomhusbelägna utsiktsplattformen Sky Terrace kan du se tåg på JR Kyoto-linjen och Tokaido-Shinkansen. Den fem våningar höga pagoden vid världsarvet Tō-ji blickar ner över Shinkansen-tåg i N700-serien. Längst bort till höger syns även Nintendos huvudkontors utvecklingsbyggnad.
Järnvägsdiorama
Det här är ett rundstall. Även om det bland annat skiljer sig åt i antalet uppställningsspår verkar det vara inspirerat av Umekojis lokstall.
Detta är ett ånglok av C-typ från Japans statsjärnvägar57, lok1 ”SL Yamaguchi”.
Tokaido-shinkansen i serien 0 och Tohoku-shinkansen i serien E5 bjuder på ett drömmöte över tid och rum.
Den tidigare stationsbyggnaden i Nijō
Det är en trästation i irimoya-stil, uppförd år 1904 (under Meiji-perioden 37). Byggnaden fungerar som utgång från Kyotos järnvägsmuseum och används även som museibutik. Den är en passande avslutning på besöket, eftersom man här kan se stationsarkitektur från Meiji-perioden på nära håll.
Grundläggande information om Kyotos järnvägsmuseum
Informationen nedan kontrollerades mot officiella källor den 16 september 2026. Kontrollera även den senaste informationen på den officiella webbplatsen när du planerar resan.
- 🔗 Officiell webbplats
- Information om öppettider, utställningar och aktiviteter, entréavgifter samt SL Steam på Kyotos järnvägsmuseum finns på den officiella webbplatsen.
https://www.kyotorailwaymuseum.jp/www.kyotorailwaymuseum.jp
- 📍 Plats
- Kankiji-chō, Shimogyō-ku, Kyoto
- 🕒 Öppettider
- Från 10:00 till 17:00; sista insläpp är 16:30.
- 🚫 Stängt
- Varje onsdag, under nyårsperioden (från 12 månad 30 dag till 1 månad 1 dag) samt andra dagar. Under helgdagar och skollov är museet även öppet på onsdagar.⚠️ Öppettiderna kan ändras, så kontrollera den officiella kalendern.
- 💶 Entréavgift
- Ordinarie entré kostar 1,500 yen. Priser per biljettyp, rabatter och biljetter till SL Steam presenteras närmare i avsnittet ”Biljetter till Kyotos järnvägsmuseum”.
- ⏱️ Besökstid
- Räkna med cirka 2–3 timmar för originalfordonen och huvudutställningarna. Inomhus och utomhus finns originalfordon från ånglok till shinkansen, Umekōji-lokstallarna, ett järnvägsdiorama, Sky Terrace och interaktiva utställningar.⚠️ Om du även vill åka med SL Steam eller använda körsimulatorn bör du avsätta mer tid, inklusive avgångstider och väntan.
Biljetter till Kyoto järnvägsmuseum
- 💶 Inträdesavgift
-
- Vuxna: 1,500 yen
- Universitets- och gymnasieelever: 1,300 yen
- Högstadie- och grundskoleelever: 500 yen
- Förskolebarn (från 3 års ålder): 200 yen
Grupprabatt gäller för grupper på minst 20 personer, och rabatt finns även för personer med funktionshinderintyg. Universitets- och gymnasieelever samt högstadieelever måste visa student- eller elevlegitimation.
- 🎫 Ångtåget SL Steam
- För att åka med ångtåget SL Steam tillkommer utöver inträdesavgiften 300 yen för vuxna samt universitets- och gymnasieelever, och 100 yen för högstadie- och grundskoleelever samt förskolebarn (från 3 års ålder). Biljetter säljs i biljettautomaten vid SL-påstigningsplatsen från det att museet öppnar. ⚠️ Om du även vill se andra utställningar och prova andra aktiviteter bör du kontrollera tågets körtider och biljettillgången och planera tiden därefter.
Resväg till Kyotos järnvägsmuseum
Den närmaste stationen till Kyoto järnvägsmuseum är Umekoji-Kyoto-Nishi station. När du kommer ut genom stationens spärrar ser du ingången till Kyoto järnvägsmuseum rakt framför dig.
Från Kyoto station till Umekōji-Kyoto station tar det cirka 1 stationer och 2 minuter med JR Sagano-linjen. Kyotos järnvägsmuseum ligger för övrigt cirka 20 minuters promenad från Kyoto station. Det går också att promenera dit från Kyoto station.
Linjetrafik med buss och bil
Från Kyoto station tar du Kyoto City Bus-linjerna 205 och 208, kliver av vid hållplatsen ”Umekoji Park・framför JR Umekoji-Kyoto-Nishi station” och promenerar cirka 3 minuter. Med linje 86 kliver du av vid ”Umekoji Park・framför Kyoto järnvägsmuseum”, och entrén ligger alldeles intill. Museet har ingen parkering för allmänna besökare, så det känns tryggast att främst planera att åka kollektivt.
Bussarnas trafikering kan ändras, så kontrollera informationen innan du använder dem.
Läs ”Kyoto: Guide till sevärdheter, mat, transport och föreslagna resrutter” för sevärdheter, transport och föreslagna resrutter.
