Höjdpunkter på Järnvägsmuseet
Järnvägsmuseet i Ōmiya i Saitama är ett av Japans största järnvägsmuseer. Det öppnade 2007 som ett projekt för att uppmärksamma JR Easts 20-årsjubileum. 2018 öppnade den södra byggnaden, samtidigt som huvudbyggnadens permanenta utställningar förnyades helt.
Bland de föremål som har utsetts till viktiga kulturegendomar i Japan finns ångloket av typen 150 (lokomotiv nr 1), Japans första ånglok, den kejserliga vagnen nr 1, första generationen, Japans första personvagn endast för kejsaren, samt eltåget av typen Nade 6110, som blev förebild för pendeltåg.
Här visas också många värdefulla järnvägsfordon, bland annat elloket av typen EF55 och det japanska statliga järnvägsbolagets ånglok av typen 7100, ”Benkei”.
Här finns också gott om interaktiva utställningar där du på ett roligt sätt kan lära dig hur järnvägen fungerar, bland annat ett miniatyrtåg som du kan köra själv på en utomhusbana.
JNR-ånglok typ 150 (lok nr 1)
Japans järnväg öppnade mellan Shimbashi och Yokohama den 14 10 1872 (Meiji 5). JNR-ångloket av typ 150 tillverkades av Vulcan Foundry i Storbritannien 1871 (Meiji 4) och importerades i samband med att Japans järnväg öppnade. Det är Japans första ånglok. Det är allmänt känt som ”lok nr 1”. 1997 blev det det första järnvägsfordonet som utsågs till en viktig nationell kulturegendom.
JNR-ångloket i 150-serien (lok nr 1) såldes 1911 (Meiji 44) till Shimabara Railway i Nagasaki prefektur. Efter att ha bidragit till bolagets verksamhet under dess tidiga år återlämnades det 1930 (Shōwa 5) till järnvägsministeriet för att bevaras. Vid återlämnandet lät Shimabara Railways grundare, Mototarō Ueki, skriva orden ”gränslös sorg över avskedet” på en plakett.
Japanska statsjärnvägarnas ånglok typ 7100, nummer 2, ”Benkei”
JNR-ångloken i 7100-serien är tenderlok som tillverkades av det amerikanska företaget H. K. Porter från 1880 till 1889. Detta är lok nr 2, känt under smeknamnet ”Benkei”. Kofångaren längst fram och den karakteristiska skorstenen av typen diamond stack visar typiska drag hos ånglok från nybyggartiden i amerikanska västern. Loket infördes när den statliga Horonai-järnvägen, Hokkaidos första järnväg, öppnades.
H. K. Porter var en lokomotivtillverkare som fanns i Pittsburgh, Pennsylvania. ”369” betyder tillverkningsnummer och ”1880” tillverkningsår.
Lok av typen 7100 tillverkades i 8 exemplar, men endast 3 exemplar finns bevarade, däribland lok 2, ”Benkei”. 1 exemplar är lok 1, ”Yoshitsune”, som visas på Kyotos järnvägsmuseum, och de återstående 1 exemplaren är lok 6, ”Shizuka”, som visas på Otarus allmänna museum.
Se artikeln nedan för information om utställningar på Kyoto Railway Museum, som lokomotivet Jozey.
Passagerarvagnen Kaitakushi
Loket Benkei drar Kaitakushi-passagerarvagnen. Det var en förstklassig passagerarvagn för högt uppsatta ämbetsmän, bland annat från Hokkaidos koloniseringskommission, och importerades från USA i samband med att Horonai-järnvägen öppnades.
Horonai uttalas vanligen så på japanska, men namnet kommer från det ainuspråkiga Poronai, som betyder ”stor flod”. På Kaitakushi-vagnen står det ”PORONAI RAILWAY OF HOKKAIDO”.
Ånglok i JNR:s 1290-serie ”Zenkō”
Ångloket från de nationella järnvägarna av typen 1290 ”Zenkō” är ett tanklok som tillverkades av det brittiska företaget Manning Wardle år 1881 (14:e året under Meiji-perioden). Det presenteras som det första ångloket som körde i Saitama prefektur. Namnet ”Zenkō” kommer av att loket lossades och monterades nära Zenkō-ji-templet i Kawaguchi i Saitama prefektur.
Ånglok av 9850-typ från de japanska statsjärnvägarna (9856)
Ångloket i serien 9850 från Japans statsjärnvägar (9856) är ett Mallet-lok som tillverkades av Henschel & Sohn i kungariket Preussen (dagens Tyskland) och importerades år 1912. Det användes för att dra tunga tåg på branta sträckor av huvudlinjerna, bland annat mellan Yamakita och Numazu på Tokaido-linjen samt mellan Nagano och Naoetsu på Shin'etsu-linjen.
Detta är det enda bevarade Mallet-ångloket i Japan. För att visa den inre konstruktionen har pannan och andra delar skurits upp och visas i utställningen.
Japanska statsbanornas C57-klassiga ånglok135
Ångloken i JNR:s C57-serie är tenderlok som tillverkades från 1937 (Showa-eran 12) till 1947 (Showa-eran 22). På grund av sitt eleganta utseende kallas de ”damerna”.
Lok nummer 135 är känt för att i 1975 (Showa-eran 50) ha dragit JNR:s sista reguljära persontåg som drogs av ett ånglok på Muroranlinjen.
Shinkansen-motorvagnståg i 0-serien ”Hikari”
Shinkansen-tåget i 0-serien, som introducerades när Tōkaidō Shinkansen öppnade 1964, var Japans första Shinkansen-tåg för kommersiell trafik. ”Hikari” förband Tokyo och Shin-Osaka på cirka 4 timmar. Tåget fortsatte även att trafikera Sanyō Shinkansen, som öppnade 1972.
De första frontvagnarna i 0-serien hade ett koppelhölje i spetsen av halvgenomskinlig akrylharts. Ljuset från de främre signallyktorna fick det att glöda svagt och skapade en formgivning kallad den lysande nosen. Den här vagnen återskapar utformningen.
När Japanese National Railways delades upp och privatiserades hamnade Tōkaidō och Sanyō Shinkansen utanför JR Easts ansvarsområde. Den här vagnen donerades av JR West 2009.
Shinkansen-tåg i 200-serien
Shinkansen-tåget i 200-serien är ett Shinkansen-fordon som introducerades när Tōhoku- och Jōetsu-Shinkansen öppnade i 1982. Utseendet liknar starkt 0-serien, men eftersom tåget kör i kalla och snörika områden är dess främsta kännetecken motståndskraft mot kyla och snö.
Färgkombinationen med vit (elfenbensfärgad) grund och gröna linjer är ett yttre kännetecken för 200-serien. Än i dag är till exempel piktogrammen för Tōkaidō- och San’yō-Shinkansen blå på Tokyo station, medan piktogrammen för Tōhoku-, Yamagata-, Akita-, Hokkaidō-, Jōetsu- och Hokuriku-Shinkansen är gröna. Grönt är också JR Easts företagsfärg.
Läs artikeln nedan för mer information om Tokyo stations stationsbyggnad och Shinkansen.
Shinkansen-tåg i 400-serien / Shinkansen-tåg i E 5-serien
Från vänster syns ett Shinkansen-motorvagnståg i 400-serien och ett Shinkansen-motorvagnståg i E5-serien.
Shinkansen-motorvagnståget i 400-serien introducerades när Yamagata Shinkansen öppnade 1992, som Japans första Mini-Shinkansen-fordon. Mini-Shinkansen är ett system som låter Shinkansen-tåg gå direkt på ombyggda konventionella linjer, bland annat genom att bygga om dem till normalspår. Fordonen har mindre vagnskorgar än vanliga Shinkansen-tåg för att även kunna köra på de konventionella sträckorna. Akita Shinkansen, som öppnade 1997, använder också detta system.
Shinkansen-tåget i E5-serien utvecklades för att möjliggöra kommersiell trafik i minst 300 kilometer i timmen på Tōhoku Shinkansen. År 2013 uppnådde det kommersiell trafik i 320 kilometer i timmen, då den högsta hastigheten i Japan.
Shinkansen-tåg i E 1-serien ”Max Toki”
Det elektriska shinkansen-tåget i E1-serien togs i trafik år1994 och var det första shinkansen-tåget med enbart2 dubbeldäckade vagnar. Det användes främst på Tōhoku- och Jōetsu-shinkansen.
”Max” är en förkortning av ”Multi Amenity Express”. ”Toki” är också namnet på ett tåg på Joetsu Shinkansen.
elektriskt tåg i 181-serien från Japanska statsjärnvägarna ”Toki”
Serie 181, föregångaren till JNR:s elektriska tåg i serie 151, introducerades i 1958 som JNR:s första elektriska expresståg. Som expresståget ”Kodama” band det samman Tokyo och Osaka på 6 timmar och 50 minuter. Efter att Tokaido Shinkansen öppnades i 1964 överfördes vissa vagnar till Joetsu-linjens expresståg ”Toki”. Efter att prestandan hade förstärkts för att klara sträckor med stigningar döptes de om till serie 181.
I samband med att Tohoku- och Joetsu-shinkansen öppnade i 1982 upphörde även den reguljära trafiken med serie 181.
JNR:s elektriska motorvagn av typen Nade6110 (JNR:s elektriska motorvagn av typen Hode6110)
Japanska statsjärnvägarnas elektriska motorvagn i Nade 6110-serien tillverkades från 1911 (44:e året i Meiji-eran) till 1914 (3:e året i Taishō-eran) för Chūō- och Yamanote-linjerna. Det är den äldsta bevarade elektriska motorvagnen med boggier. Med 2 boggier, en i vardera änden, kunde den passera kurvor mjukt och få en stabil gång. Den hade också egenskaper som blev förebild för senare elektriska pendeltåg, såsom 3 dörrar på varje sida. Den är utsedd till en viktig kulturegendom i Japan.
KiHa 41300-dieselmotorvagn
Dieselmotorvagnen KiHa serie 41300 hörde till JNR:s tidiga motorvagnar. Den introducerades på 1930-talet och bidrog till moderniseringen av regionala järnvägslinjer. En motorvagn är ett järnvägsfordon som drivs av en egen motor, och på icke-elektrifierade sträckor uppmärksammades den som ett alternativ till ånglok.
Genom tågfönstret syns det vackra landskapet längs Koumi-linjen.
Personvagn av typen Maite 39
Passagerarvagnen av typen Maite 39 tillverkades 1930 (Showa 5) i endast 2 exemplar. Den var en utsiktsvagn i 1 klass hos Japanese National Railways och kopplades sist i expresståget Fuji, som gick mellan Tokyo och Shimonoseki.
Den kännetecknas av en praktfull, traditionell japansk inredning i den så kallade Momoyama-stilen.
Japanska statsjärnvägarnas 20-serie personvagn (personvagn av typen Nahanehu22)
JNR-personvagnarna i 20-serien introducerades 1958 för nattåget ”Asakaze”, som förband Tokyo och Hakata. På grund av sina blå vagnskorgar kallades de Blue Train. Nahanefu typ 22, som introducerades 1964, är en senare sovvagn i 2 klass med konduktörsavdelning.
Kejsarvagn 1 (första generationen)
Den kejserliga vagnen nr 1, första generationen, är Japans första kejserliga vagn (personvagn endast för kejsaren), tillverkad år 1876 (9:e året under Meiji-perioden). Den förbereddes för kejsar Meijis resa när järnvägen mellan Kyoto, Osaka och Kobe invigdes. Den har utsetts till en viktig kulturegendom i Japan.
JNR:s elektriska lokomotiv typ ED40
JNR:s ellok serie ED40 är ett likströmslok för kuggstångsbana, vars tillverkning inleddes 1919 (år 8 i Taishō-eran) för den branta sträckan mellan Yokokawa och Karuizawa (Usui-passet) på Shin'etsu-huvudlinjen. Det byggde på den tyska serien EC40 men vidareutvecklades, och var det första japansktillverkade elektriska likströmsloket för kuggstångsbana samt JNR:s första japansktillverkade ellok. Det tillverkades vid järnvägsministeriets verkstad i Ōmiya. Det är utsett till en viktig kulturegendom i Japan.
Vändskiva
I huvudbyggnaden på 1 våningen, mitt i fordonsstationen, finns en vändskiva för utställningsändamål. Demonstration av vändskivans rotation och ångvissla, där vändskivan roterar tillsammans med ångvisslans signal, är ett populärt program. Fordonen på vändskivan byts ut beroende på perioden, bland annat ånglok av typen C 57 och ellok av typen EF 55.
JNR-ellok av klass EF55
Det elektriska passagerarloket JNR EF 55 är ett elektriskt lokomotiv som endast tillverkades i 3 exemplar under 1936.
Den strömlinjeformade fronten återspeglar den globala trenden inom järnvägsdesign under 1930, som även märks hos det brittiska loket Mallard. EF 55-serien bygger på Pennsylvania Railroads elektriska lok i GG 1-serien.
Läs artikeln nedan för mer information om utställningen på Storbritanniens järnvägsmuseum.
Min tåg
Det här är ett minitåg för egen körning av typen 259 från JR East, ”Narita Express”. På en utomhusbana på 1 varv och 300 meter kan du prova att köra tåget. Du kan styra tåget samtidigt som du håller koll på signaler och hastighet och på så sätt lära dig om säker tågdrift genom en praktisk upplevelse.
Järnvägsmuseets linje
Det är ett minitåg som förbinder huvudbyggnadens ”Museets centralstation” med nordbyggnadens ”Museets nordstation”. Det är utformat efter ett elektriskt höghastighetståg i E2-serien. Den blåvita vagnskorgen, som för tankarna till E2-serien, och placeringen som förbinder de två ”stationerna” visar en utställningsidé där förflyttningen genom museet blir en järnvägsupplevelse.
Grundläggande information om Järnvägsmuseet
Informationen nedan kontrollerades mot officiella källor den 16 september 2026. Kontrollera även den senaste informationen på den officiella webbplatsen när du planerar resan.
- 🔗 Officiell webbplats
- På den officiella webbplatsen finns information om Järnvägsmuseets utställningar och upplevelser, öppetdagar, entrébiljetter samt användning av minitåget som besökare kan köra och simulatorerna.
鉄道博物館 - THE RAILWAY MUSEUM -埼玉県さいたま市大宮区にある鉄道博物館は、日本最大級の鉄道ミュージアムです。歴史的な車両展示や体験型シミュレータ、企画展などを通して鉄道の魅力を存分に楽しめます。www.railway-museum.jp - 📍 Adress
- Ōnarichō 3-chōme 47, Ōmiya, Saitama, Saitama prefektur
- 🕒 Öppettider
- Från 10:00 till 17:00, med sista insläpp 16:30.
- 🚫 Stängningsdagar
- Varje tisdag samt under nyårsperioden. Museet kan vara öppet när en tisdag infaller på en helgdag eller under längre skollov. ⚠️ Kontrollera öppettidskalendern före besöket.
- 💶 Entré
- En vanlig förköpsbiljett kostar 1,500 yen och en biljett köpt samma dag kostar 1,600 yen. Priser för olika biljettyper, köpsätt och bokning av upplevelser beskrivs närmare i nästa avsnitt, ”Biljetter till Järnvägsmuseet”.
- ⏱️ Besökstid
- Räkna med cirka 2 till 3 timmar för de verkliga järnvägsfordonen och huvudutställningarna. Här finns bland annat ett järnvägsdiorama, demonstrationer av vändskivan och lokvisslan, ett minitåg som besökare kan köra och körsimulatorer. ⚠️ Om du vill delta i upplevelseprogrammen bör du avsätta extra tid för bokning, utlottning och väntan.
Biljetter till Järnvägsmuseet
- 💶 Entréavgifter
-
- Förköp (till dagen före): vuxna 1,500 yen, elever i grundskolan och gymnasiet 500 yen, förskolebarn från 3 år 200 yen
- Samma dag: vuxna 1,600 yen, elever i grundskolan och gymnasiet 600 yen, barn 300 yen
- Under 3 år: gratis
Personen med intyg om funktionsnedsättning och 1 ledsagare får rabatt.
- 🎫 Entrébiljetter och aktivitetsreservationer
- Entrébiljetter kan köpas via den officiella nätbiljetten, i närbutiker och i museets biljettautomater. Biljetter med reservation för minikörtåget, E5-simulatorn, D51-simulatorn och konduktörssimulatorn säljs via Seven Ticket.
- 🚆 Minikörtåg och betalningssimulatorer
- Minikörtåget samt D51-, E5- och konduktörssimulatorerna kostar 1 gånger 600 yen vardera. Deltagandet avgörs genom lottdragning i Tep-paku-appen, och varje aktivitet har ålderskrav. Det finns även kostnadsfria simulatorer enligt principen först till kvarn.
Så tar du dig till Järnvägsmuseet
Den närmaste stationen till Järnvägsmuseet är New Shuttle-stationen Railway Museum. När du har gått ut genom spärrarna följer du gångvägen norrut i cirka 1 minuter till Järnvägsmuseets entré.
Från Ōmiya station är det 1 station och cirka 2 minuter med New Shuttle (Saitama New Urban Transit) till Railway Museum station. Promenaden från Ōmiya station till Järnvägsmuseet tar cirka 24 minuter.
Bilar
Om du kommer med bil kan du använda museets reserverade parkering. På helgdagar kan det bli fullt, så överväg även att ta kollektivtrafik. Parkeringen stänger när Järnvägsmuseet stänger.